Analys: De viktigaste cirkulära förslagen för nästa mandatperiod

Det geopolitiska läget har ritat om kartan för svensk resurspolitik. När valrörelsen nu närmar sig räcker det inte längre med vaga hållbarhetsmål. Cradlenets nya valmanifest visar att omställningen till en cirkulär ekonomi inte bara handlar om ekologisk överlevnad, utan om att täppa till de ekonomiska hål som i dag kostar Sverige hundratals miljarder kronor årligen, skriver Elin Bergman, Cradlenet.

När Sverige gick till val 2022 var världen en annan. Sedan dess har sårbarheten i globala leveranskedjor blivit smärtsamt tydlig, och kampen om kritiska råmaterial har förvandlats till en säkerhetspolitisk ödesfråga. Det är i denna nya verklighet som Cradlenet lanserade sitt valmanifestinför valet. Budskapet är enkelt och tydligt: Den linjära ekonomin är ett slöseri med skattemedel och konkurrenskraft som vi inte längre har råd med. 

Där cirkulär ekonomi tidigare ofta diskuterats i termer av avfallshantering och återvinning, presenterar vi nu istället hårda siffror på outnyttjat ekonomiskt värde. Genom att kvantifiera vinsterna försöker vi på Cradlenet sätta press på politikerna att se resurseffektivitet som en kärnfråga för både finans- och näringsdepartementet. 

Ett nationellt mål som sätter spelreglerna 

Den första och tyngsta punkten i manifestet är kravet på ett nationellt tidsbestämt mål: Sverige ska ha en cirkulär ekonomi senast 2040. Idag saknas den typen av långsiktiga och bindande spelregler, vilket skapar osäkerhet för företag som vill investera i cirkulära affärsmodeller. 

Den svenska Circularity Value Gap-rapporten visar att ett sådant mål kan frigöra upp till 600 miljarder kronor årligen – motsvarande över hälften av statsbudgeten – en siffra som bör få varje finanspolitisk talesperson att spetsa öronen. Det handlar om att gå från en defensiv miljöpolitik till en offensiv ekonomisk strategi. Genom att mäta och styra mot cirkularitet kan Sverige bibehålla eller stärka sitt välstånd utan att öka resursuttaget, vilket i förlängningen bygger den resiliens som det nuvarande geopolitiska läget kräver. 

Gruvorna och den urbana gruvan 

Sverige är en stolt gruvnation, men det finns en absurditet i dagens system: vi gräver upp nytt material samtidigt som vi slänger miljarder i form av gruvavfall fullt av värdefulla mineraler och metaller. Målet att 30 procent av alla kritiska metaller ska komma från återvunnet material till 2030 är ambitiöst, men nödvändigt för att minska beroendet av osäkra globala flöden. 

Det finns en enorm potential i den ”urbana gruvan”. Genom att öka resursproduktiviteten med 30 procent kan vi skapa ett mervärde på 66 miljarder kronor årligen. För industrin innebär detta en möjlighet att framtidssäkra sin materialförsörjning samtidigt som man minskar sin miljöpåverkan.

Byggsektorn: Från rivning till förvaltning 

Bygg- och fastighetssektorn pekas ut som en av de största källorna till resursslöseri efter gruvnäringen. Idag rivs fullt fungerande byggnader för att ge plats åt nya, vilket medför enorma värdeförluster. Cradlenets förslag att nå 70 procents återbruk av byggavfall till 2027 och öka nyttjandegraden i offentliga lokaler till minst 70 procent adresserar en av sektorns största utmaningar: ineffektivitet. 

De 269 miljarder kronor som årligen går förlorade på grund av rivning och underutnyttjade lokaler är en politisk sprängdeg. I en tid då kommuner och regioner kämpar med sina budgetar framstår bättre lokalutnyttjande som en av de mest logiska besparingsåtgärderna. 

Livsmedel och mobilitet: Systemfel som kan lagas 

Inom livsmedels- och mobilitetssektorerna blir den cirkulära logiken som mest konkret för medborgaren. Att 30 procent av maten slängs är inte bara ett etiskt problem utan en ekonomisk förlust på 32 miljarder kronor per år. Manifestets krav på att halvera matsvinnet till 2030 kräver tekniksprång och bättre samarbete längs hela värdekedjan. 

När det gäller mobilitet är siffrorna nästan chockerande: bilar står stilla 95 procent av tiden. Genom att se transport som en tjänst snarare än en ägd produkt kan vi frigöra både kapital och stadsmiljö. Kravet på att 100 procent av nyregistrerade fordon ska ha lagstadgad reparerbarhet till 2030 är ett tydligt tecken på att ”slit-och-släng-eran” för fordon måste upphöra. 

Slutsats: Valet handlar om resurseffektivitet 

Inför nästa mandatperiod står politiken inför ett vägskäl. Ska vi fortsätta med en linjär modell som dränerar ekonomin och ökar våra sårbarheter, eller ska vi våga satsa på den cirkulära framtiden? 

Cradlenets valmanifest är en tydlig kravlista, men det är också en inbjudan till en mer intelligent ekonomi. Det handlar om att bygga ett Sverige som är starkare, rikare och mer motståndskraftigt. För den politiker som söker lösningar på både klimatutmaningen och ekonomisk tillväxt finns svaren i den cirkulära ekonomin. Det är dags att sluta prata om miljöpolitik som en kostnad och börja prata om resurseffektivitet som vår tids största ekonomiska möjlighet.

Elin Bergman,

Expert på cirkulär ekonomi, Cradlenet