Det är dags att ta tillbaka det svenska textilundret
Publicerad 10 mars 2026
Sverige var en gång en ledande textilnation. Borås och Norrköping byggde sin välfärd på industrin, svenska företag satte global standard för kvalitet och design och exporten skapade jobb i hela landet. I dag är vi i stället ett av världens mest slit-och-släng-intensiva länder. Överproduktion, kort livslängd och låg resurseffektivitet är norm. Det är ett politiskt och industriellt misslyckande – men möjligt att ändra.
Den globala textilproduktionen har mer än fördubblats sedan 2000, samtidigt som plagg används allt kortare tid. Mindre än en procent av textilier blir nya textilier igen. Resten bränns, dumpas eller exporteras som avfall. Det linjära systemet är oförenligt med planetens gränser och med långsiktig konkurrenskraft. Detta är inte ett nischmiljöproblem utan en strukturell ineffektivitet i hur värde skapas och regleras i textilvärdekedjan.
Men det finns ett annat spår – och Sverige har förutsättningar att leda det.
Handelshögskolans nya rapport; ”Institutional policy and business practice to support the implementation of circular economy in the textile value chain” visar att de mest effektiva åtgärderna inte handlar om små materialbyten, utan att minska nyproduktionen och förlänga livslängden på det som redan producerats. Cirkularitet innebär inte ökade kostnader eller börda för efterlevnaden av regler – utan det är god industripolitik. Affärsmodeller som reparation, återbruk, uthyrning och hög nyttjandegrad skapar stabila intäkter och nya jobb samtidigt som de minskar klimatpåverkan och resursberoende.
Svenska företag visar redan att det fungerar. Permanenta kollektioner, fria reparationer, hyrmodeller och textil-som-en-tjänst visar att värde kan frikopplas från volym och stärka lönsamheten i en resursbegränsad ekonomi.
EU:s strategi för hållbara och cirkulära textilier, nya ekodesignkrav, digitala produktpass och producentansvar innebär den största regelomläggningen för textilsektorn på decennier. Företag ska redovisa innehåll, hållbarhet, reparerbarhet och livslängd. Osålda plagg får inte förstöras. Producenter ska betala för avfallet de sätter på marknaden. Detta är inte framtidsfrågor. Det sker här och nu.
Problemet är att Sverige saknar en sammanhållen nationell strategi för hur regelverket ska omsättas i industriell verklighet. Infrastruktur för insamling, sortering och återvinning byggs för långsamt. Otydliga spelregler bromsar investeringar. Kommuner, näringsliv och stat drar åt olika håll. Risken är att svenska företag möter ökade kostnader medan jobb och innovation hamnar i andra EU-länder.
Ett nytt svenskt textilunder är möjligt – men kräver politiskt mod.
Vi uppmanar därför regeringen att:
Ta fram en uppdaterad cirkulär handlingsplan med tidsatta mål. Minskad överproduktion är ett mål, inte ett misslyckande.
Införa ekonomiska styrmedel som gynnar livslängd framför volym, exempelvis differentierat producentansvar och lägre moms på reparerbara och återbrukade produkter.
Bygga nationell infrastruktur för insamling, sortering och återvinning samt skapa en fungerande marknad för sekundära material.
Använda offentlig upphandling som motor för cirkulära affärsmodeller.
Säkerställa kompetensförsörjning inom cirkulär design och textilteknik så att omställningen blir jobbskapande.
Det svenska textilundret byggdes med målmedveten politik och industrisamverkan. Ett nytt textilunder handlar inte om nostalgi utan om framtid – om att visa att konkurrenskraft, ansvar och innovation kan gå hand i hand. Det är så vi tar tillbaka det svenska textilundret.
Susanne Sweet, Associate Professor & Research Director Center for Sustainability Research (CSR) Handelshögskolan i Stockholm
Ranjula Bali Swain, Professor of Economics, Research Director Handelshögskolan i Stockholm
Sofia Sundström, CEO på det cirkulära affärsnätverket Cradlenet