Motgång för cirkulärt mode?
I takt med att textilindustrin har fått allt mer kritik för sin klimat- och miljöpåverkan har allt fler cirkulära modeplattformar lanserats. Vissa av dessa plattformar har anklagats för att locka till överkonsumtion. Cradlenet har intervjuat forskaren Carl Dalhammar på IIIEE vid Lunds Universitet som delvis håller med.
Foto: Unsplash
I början av mars skrev Frida Hylander, psykolog på Klimatpsykologerna, i GP om hur hon gjort sitt första köp på Sellpy och omedelbart blev sugen på att köpa mer. ”Det var ju så billigt, så enkelt, så miljövänligt.”
Texten väckte reaktioner och följdes strax upp av en krönika i DN där Greta Schüldt ondgör sig över att Tradera numera drunknar i Sellpy-annonser för billiga fast fashion-plagg. ”Sellpy har blivit ett sätt att rättfärdiga vårt kollektiva shoppingmissbruk”, menar hon.
Enligt Carl Dalhammar, docentvid Lunds universitet köper varje svensk 15 kilo kläder på ett år. I USA är siffran dubbelt så hög. De flesta plagg används mellan sju och tio gånger innan de slängs. Det producerar i sin tur 92 miljoner ton avfall, varav mycket hamnar i deponi i utvecklingsländer där de bland annat läcker ut mikroplaster.
Carl Dalhammar. Foto: Johan Persson
– Innan hade vi slit-och-släng-samhället. Nu är det köp och släng, säger Dalhammar. Att köpa kläder är nästan som att köpa tacosås. De har bara lite längre livslängd.
Det är med andra ord tydligt att modejättarna behöver ta sitt ansvar, och på senare år har vi också sett mängder med initiativ för att erbjuda andrahandsplagg. H&M tidigt ute genom att köpa in i sig i Sellpy (något som för övrigt nyligen fick aktien att rusa). På senare tid har vi sett bland annat Shein Exchange och Zara Pre-Owned. Många butiker har också hörnor där återbrukade plagg torgförs.
Bra eller? Ja, som Carl Dalhammar säger är tanken i sig god. Kritiken handlar om att andrahandsplattformarna blir ett slipp-ut-ur-fängelset-kort för dem som – ivrigt påhejade av modejättarna – köper drivor av billiga modeplagg som de snabbt tröttnar på. Modejättarna rättfärdigar sin ohållbara affärsmodell och konsumenterna rättfärdigar ett ohållbart beteende. För trots att andrahandsmarknaden växer ökar nyproduktionen.
– Det gäller ju att det som köps här ersätter något annat, säger Carl Dalhammar. Annars byter vi ett ohållbart beteende mot ett annat.
Nästa nivå av greenwashing
Produkterna har kort hållbarhet och därmed begränsat andrahandsvärde säger kritikerna och menar att andrahandsplattformarna lever på överkonsumtionen. Det har till och med kallats en ”komplott för att få folk att konsumera mer” och att det enda seriösa alternativet är att minska produktionen och erbjuda plagg med längre hållbarhet. Det håller Carl Dalhammar med om.
– Vi måste angripa nivåerna på konsumtion, säger han. Vi diskuterar runt det, men det är detta vi måste åt. Det är inte plattformarna i sig som är problemet utan fast fashion i sig. Saker är för billiga att producera, och de kostar för lite. Ingen behöver 15 kilo kläder om året.
Volymerna hanterar modejättarna bland annat genom att dumpa osålda plagg på de cirkulära plattformarna, vilket enligt kritikerna gör att nyproducerat kan säljas under falsk klimatflagg. ”Gränsen mellan snabbt mode och dess andrahandsmarknad har därmed blivit allt mer luddig”, skriver Sanna Samuelsson i GP, också det en uppföljning på Frida Hylanders text.
“Finns det ens plats för fast fashion i en cirkulär ekonomi?”
Dalhammar kallar detta nästa nivå av greenwashing.
– Vi måste ställa om konsumtionen mot dyrare och högre kvalitet, säger han. Finns det ens plats för fast fashion i en cirkulär ekonomi?
För kanske är det som Sanna Samuelsson skriver: Drömmen om en påverkansfri konsumtion är omöjlig.